Gåvor

Satt precis och läste ett inlägg på en blogg som jag precis fann. Där innehållet var om att ta vara på sina gåvor. Och allt som stod där var så sant, eller det tyckte jag åtm. Alla är vi ju olika, och man borde inte skämmas för det man kan och inte kan. Det där inlägget väckte många tankar inom mig. För det tilltalade mig. De senaste dagarna har vi kämpat på med att träna inför matteprovet som vi har haft idag. Allt var egentligen repetition från nian. Jag har aldrig varit bra på matte. Jag tror jag kan en sak, men när provet kommer framför mina ögon får jag blackout i hela hjärnan och kan inte skilja på alla de räknesätten vi ska hålla reda på. Vilket har fått mig att känna mig dum. Att jag helt enkelt är för dum för att fatta.

En sådan känsla är hemsk. Att hur man än försöker blir det inte till någonting. Utan allt verkar bara gå neråt. Men precis för någon minut sedan insåg jag att i det där inlägget kom allt fram att jag inte alls är dum. Matten är inte min gåva, och ska jag då skämmas för det? Nej det ska jag inte behöva göra. Matte är någonting alla behöver någon gång i livet. Så det är väl inte bara att strunta i matte, nej det tror jag att inte går. Men jag vill åtminstone inte känna mig dum bara för att jag inte förstår.

Och att ta vara på de gåvor man har. Det kan vara något så enkelt som att man säger hej till någon man inte känner, att man är duktig på att baka, simma, läsa m.m. Det kan verkligen vara allt mellan himmel och jord. Så skäms inte för det man är dålig på, alla är vi dåliga och bra på något och det som vi är bra på ska vi ta vara på! Jag ska lova att försöka börja tänka i lite andra banor än jag gjort hittills.  Att ta vara på gåvor som man har och ges.